Stod och väntade på bussen i min allt för tunna jacka och min icke närvarande halsduk och frös,frös,frös.
Började tänka på när man var liten iförd overall. Aldrig kall! Sköööönt. Ska börja ha det igen, skit samma vad modet på stagg har sagt om vad man ska ha på sig i vinter. Och hur ens föräldrar drog upp ens tummvantar högt ovanför overallarmens slut så att ingen snö eller kyla skulle komma in. Problem blev det när man slet av sig vanten och sen försökte få dit det likadant igen. Aldrig att det gick! Riktigt klurigt faktiskt... Föräldrar får alltid intycket av att klara vad som helst, små som stora saker. Allt från att dra upp vantkanten till att hitta dom där 5000 kronorna du slarvade bort. (De 5000 du hade sålt pandasaker för och alltså var skyldig någon) Mina föräldrar är några slags superhjältar. De fixar det alltid på något sätt.

Nu väntar världens samhälleprov. Hej jag orkar inte!

Goder natt